Ännu ett äventyr ur Wie Ungha-krönikan

"SCHACK MATT"

(Ur Vi Är På G) nr 4/10 - nr 2/11) av Mr G - Greger Kungberg

Prolog: Den högsta toppen av det sedan urminnes tider heliga och ofantligt höga berget ”KHROON” var höljt i mörka dimmor och ingen människa hade så vitt man visste någonsin lyckats bestiga det, så ingen visste egentligen vad som fanns där uppe, men de flesta trodde att det var gudarnas boning och att det här som alla religioner hade sitt ursprung. Det fanns till och med de som påstod att även ondskan hade sin hemvist där och att det, ända sedan världen skapades, ständigt pågått en kamp mellan den onda och goda sidan, om att ha herraväldet över planeten och dess människor och djur.

Den starkaste livsåskådningen tillhörde Wie Ungha-tron, som skapats av profeten ”U-Noh Lha-R Sonn”, som varit den onämnbares, ”Den Högstes”, sändebud på jorden.



Kapitel 1
”Schack!” Mannen såg förskräckt ut och tänkte ”Aj, aj, det såg jag inte komma” Han funderade en lång stund… ”Det är din tur” sade personen på andra sidan bordet. ”Ja sa schack”. ”Ja, ja, jag hörde! Jag bara försöker komma på mitt nästa drag”. ”Det är ju helt otroligt, här har vi nu suttit i över 2000 år enligt de ynkliga små människornas tideräkning nere på jorden, och varje gång jag säger schack så sitter du där och tänker i ett antal av dessa år”.

”Du, det var faktiskt du som utmanade mig och du svor på att vi skulle spela utan tidsbegränsning. Du trodde ju att det skulle bli en lätt match för dig, men, som vanligt underskattar du motståndet. Du tror visst att du är någon sorts övergud? Ja, just det, det är ju det du är, men inte ens du ”Den Högste” och skaparen av allt liv är oövervinnerlig”. ”Men jag är ju oövervinnerlig, det är bara det att ibland tar saker och ting lite längre tid än vad man förväntade sig från början. Fast nu tycker jag att det börjat gå över styr, men det ska villigt erkännas, fast det känns tungt, du är lite bättre än jag trodde i detta eminenta hjärnspel, så helt tom i bollen är du nog inte.”


Kapitel 2
Den i schack satte mannen flyttade sin ende kvarvarande löpare till F6 för att försvara sin kung mot ”Den Högstes” offensiv.

”Ha, nu har du satt din sista potatis” sade ”Den Högste”. Han började återigen flytta sin drottning för att sätta in dödsstöten när han plötsligt blev medveten om vad som höll på att hända. I sin stora iver, att efter så lång tid, och sin otålighet att avgöra hade han inte uppmärksammat det ofattbara, han hade gått in i en fälla. Han satte tillbaka sin drottning, lade armarna i kors över bröstet, fick stora veck pannan och tycktes nästan gå in i koma. Hans egna kung var helt utan beskydd och det fanns inget som kunde rädda honom från att förlora.


Kapitel 3
På andra sidan bordet satt den andre mannen och njöt i fulla drag av sin gillrade fälla som lockat ”Den Högste” att, så fullständigt, blotta sig.

”Ja du” sade han. ”Nu har du nog skitit i det berömda blå skåpet. Äntligen! Efter alla dessa år har min sida äntligen dragit det sista halmstrået och nu så ska vi för alltid styra över den här planeten, eller styra och styra, vi ska förvandla den till ett brinnande helvete där allt liv ska utrotas”

Den vars namn inte fick nämnas utan bara kallades för ”Den Högste” sjönk djupare och djupare ner i stolen. Han insåg nu vad det var som höll på att hända. I sin oändliga uppblåsthet och sin tro på sin egna oövervinnerlighet så hade han inte ens i sin vildaste fantasi kunnat förstå att något sådant här skulle kunna hända. Men det hade hänt och han kände bara en stor tomhet inom sig. Han hade svikit alla de miljontals människor på planeten som trodde på honom och hans makt att alltid vinna över ondskan som ständigt försökt ta över makten över folket.


Kapitel 4
”Den Högste” drog plötsligt fram ena armen mot schackbrädet, lät armen sakta röra sig över spelet tills den nådde den vita kungen. Hans pekfinger lade sig över kungen, lät fingret sakta dra med sig kungen ner mot bordet. Så släppte han och kungen välte sakta, sakta, ner på bordet. I samma stund som kungen lade sig ner så tänkte ”Den Högste”. ”Det här var en liten förlust för mig men en gigantiskt förlust för människan”

Den andre mannen sade ”Så sant som jag heter ”Lhu-Shi-Ferr” så har jag spöat skiten ur självaste ”Ghu-D Fha-Derr” själv.

”Schack Matt!”


Epilog
Ena stunden levde hela EFF-ESS, alla andra Wie-Ungha-iither, folket i Chron-Kjö-Pinghe och i alla andra Wie-Ungha-områden och alla andra människor på planeten, benämnd som Tell-Uss sina liv som de alltid gjort och hade ingen tanke på att världen plötsligt bara kunde gå under… och så gjorde den det!


SLUT! 2009-08-27